McGRATH MOT DAWKINS – EN ATEISTDISKUSSION

av Jörgen Dicander

(Denna artikel har publicerats i Dala-demokraten 20.12.2007.
Jag har efteråt åtskilligt ”tvättat” detta manus).


Richard Dawkins (f. 1941) är zoolog och genetiker och saknar teologisk/ religionsvetenskaplig skolning. Sedan 1995 innehar han en professur vid universitetet i Oxford för främjande av vetenskapsförståelse bland allmänheten. Hans bok ”The God Delusion” kom nyligen på svenska med rubriken ”Illusionen om Gud”.

Alister McGrath (f. 1953 ) är också professor i Oxford. Han studerade först molekulär biofysik och blev filosofie doktor, men lämnade den forskarkarriären för att studera teologi. Nu är han professor i historisk teologi. Häromåret kom McGrath med ett svar på Dawkins religionskritik (McGrath: ”Dawkins’ God: Genes, Memes and the Meaning of Life”). Nu har vi på svenska fått McGraths ”Ateismens illusioner – varför Richard Dawkins misstar sig” (Libris förlag, översatt av Maria Store). Det är denna skrift som här recenseras.

Eftersom McGrath har såväl naturvetenskaplig som teologisk utbildning kan han på ett mer tillförlitligt sätt än Dawkins diskutera naturvetenskap, religion och ateism. Dawkins har ett raljerande tonläge medan McGrath är lågmält vetenskapligt resonerande. Den berömde kultur- och litterturkritikern Terry Eagleton skrev bland annat följande om Dawkins ”Illusionen om Gud”: ”Tänk er en person som föreläser om biologi samtidigt som hans enda kunskap i ämnet kommer från ’Fåglar i Storbritannien’, så förstår ni hur det känns att läsa det Richard Dawkins skriver om teologi”.


ONDSKAN

Dawkins påstår att mycket ont i världen kommer från religioner. Därför bör vi försöka att avskaffa dem och en ateistisk ståndpunkt är nödvändig. Bakgrunden till Dawkins agerande förefaller vara framför allt självmordsbombare och 11 september.

När det gäller självmordsbombarna nämner McGrath en undersökning av samtliga dessa sedan år 1980. Den visar att den avgörande drivkraften för dessa muslimska självmordsbombare inte varit religionen utan den politiska situationen. De har tagit sitt och andra människors liv av politiska skäl och religionen är bara en markör.

Dawkins nämner också konflikten på Nordirland som exempel på vad religion kan ställa till med. McGrath uppvisar här att konflikten är kolonial, politisk och ekonomisk i första hand och religionen är också här en markör. Dessutom påpekar McGrath att en central tanke hos Jesus var icke - våld. Jesus uppmanar oss till och med att älska våra fiender (Matt 5.44).

Eftersom Dawkins hävdar att ateism skulle leda till att våldet försvann från vår planet, nämner Grath försynt att ateisterna Stalin och Hitler tillsammnas är upphov till det värsta våld vi känner i historien. Enligt en del uppgifter är Stalin ansvarig för 68 miljoner döda och Hitler för 54. Det värsta som dåliga kristna kan anklagas för är de 50.000 människor som den romersk- katolska inkvisitionen dömde till döden.


Alltså: Dawkins tes att allt ont kommer från religionerna håller inte enligt McGrath.


GUD

Dawkins beskriver Gud som ”en småsint, orättvis, hårdhjärtad maktmänniska, en hämndlysten, blodtörstig etnisk rensare, kvinnohatare, homofob, rasist, barnamördare, folkmördare, sonmördare, en sjukdomsspridande storhetsvansinnig, sadomasochistisk översittare som nyckfullt och illasinnat slår åt höger och vänster”. McGrath känner inte någon som har en dylik gudsuppfattning. Dawkins slår verkligen in öppna dörrar.

De kristnas gud är som bekant Jesus. Dawkins gör här ett svepande omdöme om att Jesus aldrig existerat. Om man vill samtala vetenskapligt historiskt, är sanningen den att vi har fler belägg för att Jesus har funnits än för många andra personer från Antiken. Förutom det bibliska materialet har vi Josefus, Suetonius, Tacitus och Plinius d.y., som nämner Jesus.

Alla försök att hävda att Jesus bara är en mytisk gestalt, som inte existerat, strandar framför allt dock på de äldsta äkta Paulusbreven, vilka är de äldsta skrifterna i Nya Testamentet och där vi möter en man som efter Jesu avrättning ville göra slut på hans rörelse men som blev en anhängare. Paulus berättar att han träffat Jesu bror Jakob och apostlarna Petrus och Johannes. Dessutom samarbetade han med Markus och Lukas.

Vad vi kan vara överens om, är således att Jesus har existerat. Det osäkra, det som vi kan tro, tvivla på eller förneka, är hans anspråk på att vara Gud.


Alltså: När det gäller Jesus har Dawkins misstagit sig.


EVOLUTIONEN

Dawkins är evolutionsbiolog och hävdar att ingen sådan skulle egentligen kunna ha någon annan uppfattning än ateistens. Här nämner McGrath att, enligt en undersökning, är 55 % av evolutionsbiologerna troende kristna.                        

McGrath hävdar med rätta att vilken livsåskådning/religion som helst kan förenas med olika former av naturvetenskap. Ty religionens och livsåskådningarnas grundfrågor är: a Varför är vi här? b. Vad är meningen med livet? och de kan inte besvaras av naturvetenskapen.                                          

Enligt McGrath har både naturvetenskapen, filosofien, religionen och litteraturen var och en för sig en berättigad plats i människans sökande efter sanning och mening. Dawkins däremot hävdar att naturvetenskapen inte har några begränsningar alls visavi humaniora. Han lider därför av en vetenskapsövertro och är vetenskaplig fundamentalist enligt McGrath.

Dawkins kan inte skilja på tro och vetande, vilket tycks vara ett vanligt missgrepp bland ateister. Han vänder sig stenhårt mot de högerkristna kreationisterna i USA som gentemot evolutionsläran kommer med sin intelligenta design. De försöker föra in tron på vetenskapens område. Dawkins framträder enligt McGrath som en fundamentalistisk spegelbild av dessa högerkristna när han för in evolutionen på trons område. Eftersom Dawkins hävdar att evolution leder till ateism har den bisarra situationen uppkommit att kreationisterna tackar Gud för Dawkins, ty han bekräftar deras tro att evolutionen leder till ateism.


Alltså: Dawkins misstar sig i fråga om vetenskapens gränser och blandar samman tro och vetande.


RELIGIONEN

Dawkins diskuterar möjligheten att det är någon form av hjärnaktivitet hos människan som är en orsak till att religionen uppstått. På denna punkt tycker McGrath att Dawkins borde ha erkänt att hjärnaktivitet faktiskt är ett nödvändigt villkor för allt mänskligt beteende.

Religionsforskarna har så vitt jag vet inte kunnat komma fram till någon heltäckande definition på vad religion är. Givetvis misslyckas också Dawkins som kommer med bisarra idéer om att religion är ett virus.

Enligt Sokrates är det människans medvetenhet om att hon skall dö som är utgångspunkten för hennes existentiella reflektioner.

Alister McGrath och hans hustru och medförfattare Joanna, professor i psykologi i London, har med sin bok  ”Ateismens illusioner -  varför Richard Dawkins misstar sig” visat hur viktigt det är med en sund och väl genomtänkt livsåskådning. Något dylikt hälsosamt har inte Richard Dawkins skapat.


© Jörgen Dicander nov 2008 - mars 2009
Får endast publiceras efter kontakt med Jörgen Dicander
Tel: 0243 - 25 30 35
Epost: jorgendicander.com