Jörgen Dicander
Pressbilder:
Foto: Ulla Montan. Bilderna får användas fritt.
Klicka här för större bilder med högre
upplösning!
Länkar:
Adress: Fiskargården 1, 781 96 Borlänge |
Snabbfakta Jörgen Dicander: Musiker, kompositör, poet, dramatiker, forskare
och underhållare. Läs mer här: |
Jörgen Dicander
( f.1936 ), som är uppvuxen i Stora Tuna, började vid åtta års ålder att
studera violin för ”Lill
Erik” Andersson, som arbetade åt Borlänge musikskola och som
tidigare bland annat hade spelat i Thore
Ehrlings orkester. Därefter fortsatte Dicander med privata violinstudier
för Olle Kjellberg, pensionerad
violinist från Hovkapellet i Stockholm, men då boende i Falun. JD studerade
för honom under gymnasietiden där. Lektionerna ägde rum vid Stora Torget i
konstnären Tom Fahlroths väldiga
ateljé – denne vistades utrikes - och tonsättaren Lille Bror Söderlundh och Kjellberg disponerade den. I ena hörnet
av denna ateljé stod Kjellberg och JD och spelade och i andra änden satt
Lille Bror vid ett bord med stoppur i handen och skrev filmmusik. - Du spelar så bra att du måste följa med
mej till Borlänge orkesterförening, sade Lille Bror till JD. Och så blev det. Tonsättaren Anders Bond ( 1888 -1980 ) var JD:s musiklärare i första klass i
real- skolan. Redan
från början hade Dicander dessutom kontakt med en granne i byn Islingby i
Stora Tuna, riksspelmannen Hjalmar
Blomfeldt (1888-1968), vilken introducerade honom i folkmusiken och även
visade på Finn Karin i Mora och den
folkliga koralsången. Jörgen Dicander har givit ut fyra
samlingar folkliga koraler från Dalarna ( Förlag:
Dalarnas Museum ) och två studieplaner till dessa. För detta arbete erhöll
han 1999 det Deverthska stipendiet (30.000 sek, medalj och diplom) ”för
att han räddat skatter av folkmusik och folklig andlig sång och genom detta
arbete berikat kyrkans psalmer och gudstjänster med den äkta folkmusikens
tonspråk”. Man kan i Dicanders musik finna en
personlig innerlig folkton. Klassisk
musik och folkmusik är de två ben som hans skapande
vilar på. Dicander stod under gymnasieåren i valet
och kvalet mellan en musikerbana och en prästkallelse och valde slutligen att
bli präst, men han har hela tiden integrerat sitt musikengagemang i
prästarbetet. JD prästvigdes den 21 maj 1962. När det gäller folkmusiken i Dalarna fick
under 1960-talet spelmanslagen inte spela i kyrkorna i samband med
gudstjänster och förrättningar. JD ändrade på detta i Stora Tuna kyrka och
därmed följde andra kyrkor efter. År 1969 i Silvbergs kyrka hade han också
skapat ett kyrkospel där ett folkdanslag medverkade med dans - förmodligen f.f.g i Sverige.
JD har dessutom etablerat sig som poet,
dramatiker, ungdoms- och fackboksförfattare – bland annat fyra böcker
om Dan Andersson - och är invald i Sveriges Författarförbund, Sveriges
Dramatikerförbund och Föreningen Svenska Kompositörer av Populärmusik
(=SKAP). Av Zornjuryn 1970 – bestående av
spelmannen Röjås Jonas, spelmannen och tonsättaren
Thure Gudmundsson, konserthuschefen
Nils Wallin samt professor Jan Ling – erhöll Dicander ett diplom där det står:
”För förnyelse av folkmusikens
ställning samt för goda egna visor och psalmer”. 1977-1982 sändes i Sveriges Television
fyra gånger Jörgen Dicanders ”Missa Dalecarlica”(MD) – den
första svenska folkmässan som hade komponerats av honom år 1969. Därmed slog
han igenom som folkmusiker. Av Dicanders Bibliografi, som finns utlagd på
hans hemsida, framgår att han för Sveriges radio gjort en mängd visprogram. Under studietiden vid Uppsala universitet
hade JD domkyrkoorganisten Henry Weman som
lärare i liturgisk sång. Denne berättade att han i Tanzania hjälpt kyrkan där
att med utgångspunkt i den egna folkmusiken skapa gudstjänstmusik. Därvid kom
JD på tanken att göra på samma sätt i Sverige och använda den svenska
folkmusiken och så komponerade han MD. Dicander har
utgivit tre diktsamlingar:
Eftersom
Statens kulturråd gav sitt ekonomiska stöd till samlingarna
”Uppståndelser” och ”En stråle av mörker”, kan helt
allmänt sägas att Dicanders poesi har en hög litterär kvalité. Han debuterade
som poet redan år 1977 med versdramat ”Sägnen om ringen” (andra omarbetade uppl.1985), förlag:
Dalaförlaget. Denna pjäs åtföljdes av ett andra versdrama ”Födelsedagsfesten”, förlag:
Avesta kommun, 1983. Beträffande dessa båda versdramer se nedan under
dramatikern Dicander och vad gäller recensioner, se Bibliografin som finns
utlagd på Dicanders hemsida. Som lyriker hör Dicander hemma bland
kristna poeter och 50-talister som Bo
Setterlind, Tomas Tranströmer,
Ingemar Leckius och Lars Thunberg, vilka genom sitt
mystikintresse fört traditionen från Dan Andersson vidare.
I den tyngsta rollen som ”Kerstin
Silfwerstråhle” har under åren en mängd förnämliga sångerskor framträtt.
Numera världssopranen Ann Hallenberg
har gjort den rollen liksom t.ex. Maria Keohane och Maria Röjås. Busk Margit
Jonsson har
varit ”Louise Silfwerstråhle”. Som ”Anders” har t.ex Lars Frisk,
Per-Ola Björklund och ”Håge Berglund
agerat. Syskonen Gustaf, Carl, Josefine
och
Victor Norén,
som senare gjort karriärer i Mando Diao
och Sugarplum Fairy, har samtliga medverkat som
barnskådespelare i pjäsen. Sägnen om ringen är ett av Dalarnas sex gamla sommarspel (se
”Bygdespel i Dalarna” – handling,
bakgrund, tillkomst, av Per-Ola Björklund, förlag: Rabén &Sjögren, 1983). De
övriga är Himlaspelet (författare:Rune Lindström ),
Ingmarsspelet (författare:
Selma Lagerlöf, dramatisering av Rune Lindström ),
Skinnarspelet (författare:Rune Lindström), Trollbröllopet (författare: Herbert
Grönfall
) och Den gamla gården (författare:
Per Johannes ). Beträffande recensioner, se
Dicanders Bibliografi på hans hemsida.
Beträffande
recensioner, se Dicanders Bibliografi på hans hemsida.
Beträffande
recensioner, se Dicanders Bibliografi på hans hemsida.
Beträffande recensioner, se Dicanders
Bibliografi på hans hemsida.
Beträffande recensioner, se
Dicanders Bibliografi på hans hemsida.
även i en engelsk version. Beträffande recensioner, se
Dicanders Bibliografi på hans hemsida.
kör, soloviolin, flöjt, stråkkvartett eller
stråkorkester, pukor, orgel och dansare. Förlag: Bokboden
2007. Urpremiär 1970 i Silvbergs kyrka, Dalarna. Beträffande recensioner,
se Dicanders Bibliografi på hans hemsida.
Genom Kaj Munk och Rune Lindström i Norden och T.S.
Eliot, Christopher Fry och Dorothy
Sayers i England skedde mellan kyrkan och teatern ett närmande före och
under andra världskriget. Denna linje har i Sverige fortsatts av Olof Hartman, Bengt V. Wall och Jörgen Dicander. (Se Fackböcker,
litteraturförteckningen på Dicanders hemsida) Dicander har
gjort undersökningar dokumenterade i böcker om Folkliga koraler från Dalarna
och om författarna Dan Andersson, Gösta Gustaf-Janson/Bo Balderson, Werner Aspenström och Rune
Lindström. Beträffande recensioner av dessa arbeten, se Bibliografin på
Dicanders hemsida. När det gäller Rune Lindström har Dicander genomfört
pionjärforskning. Beträffande Dan Andersson har Dicander bland annat gentemot
tidigare undersökningar av Eric Uhlin
och Gösta Ågren, vilka försökt
indela skaldens utveckling i inte mindre än sju olika perioder, hävdat en
stark kontinuitet hos denne. Dicander har dessutom avslöjat
Baldersonpseudonymen och uppvisat att författaren Gösta Gustaf-Janson har
använt den. Program om
författarna Dan Andersson, Rune Lindström och Selma Lagerlöf och om gamla
visor och psalmer. Dicander berättar, spelar violin och sjunger själv och
tillsammans med åhörarna. Ett genomgående tema bland recensenterna (se
Dicanders bibliografi på hemsidan) är att han trollbinder publiken. |